Norrlandsproblemet då som nu

"Utvecklingen" och förändringarna fortsätter och fortsätter även i "Norrland", strukturrationaliseringen och urbaniseringen tuffar på. Mycket har hänt - men ändå ingen förändring i grundsynen på den norra landsändan.

Läser lokaltidningens ledare angående infrastrukturutbyggnad (ja, alltså inte den "norrländska" lokaltidningen):

"När det går bra för tillväxtregionerna går det bra för Sverige. Därför måste Mälardalen prioriteras."           Mitt ångermanländska jag protesterar.

"I en gemensam debattartikel ger representanter för de sju länen/regionerna i Stockholm-Mälardalen-Gotland (...) ett erbjudande om flera nya bostäder och arbetsplatser i Storregionen. (...) Villkoret är att regeringen prioriterar Mälardalen med omnejd i sin nationella infrastrukturplan, exempelvis vad gäller att förstärka Mälarbanan och Svealandsbanan.
Den sortens krav brukar ofta få övriga Sverige att se rött. Framför allt med motiveringen att Stockholmstrakten redan har täta buss- och tågturer och att det nu är, säg, norra landets tur.

Resonemanget haltar. I Mälardalen bor nästan halva Sveriges befolkning, tillväxten är hög och antalet människor som behöver jobb, bostad, service och infrastruktur blir allt fler. (...) Det drabbar inte bara Mälardalen, utan även resten av Sverige, eftersom hela landet gynnas av att det går bra i tillväxtregionerna (...)"

Idag ställs stad och landsbygd, olika åldersgrupper, socioekonomiska grupper, regioner, kommuner mot varandra. Rankningar av olika slag tillhör vardagen, kommunrankningar inte minst. Det tävlas om att vara "bäst" inom alla möjliga områden.
Kollektivism är fult, individualism är fint!

Intill Sergels torg är det intensiv byggverksamhet, likaså i de flesta andra kommuner i Mälardalen. Och mitt i stadens centrum visar man upp en lysande skogens konung i granskog och lyckliggör på så sätt utländska turister eller svenskar tillresta från andra storstadsregioner. "Norrland" har natur att exploatera på olika sätt (turism, skogsbruk, gruvnäring, vindkraft) men ändå kan inte "Norrland" stå på egna ben. För närvarande är det Arne Müller med Norrlandsparadoxen och Po Tidholm som försöker föra upp "Norrlandsproblemet" på agendan. Många av  argumenten känns igen från filmen ovan.

Själv upplever jag båda landsändarna med mina båda boenden och med 1/3 av livet boende i huvudstan och har under lång tid har möjligheten att jämföra vad som sker i de båda landsändarna. Kan urbaniseringen stävjas? Kan regionpolitiken förändras och ge effekt för "Norrland"? Kan "Norrlands" glesbygder/landsbygder överleva in i framtiden?

Att säga att "vi stryper strömmen söderut" hjälper inte. Det krävs mycket större insikt och åtgärder än så. Här kan man få en norrbottnisk inblick i Norrlandsfrågan.
.
.