Dödens boning

Senare under den Istanbulresa jag nämnde i förra blogginlägget, besökte jag en bokbasar där jag inhandlade en gravyr med ett motiv med gravvårdar på en islamisk kyrkogård i stadsdelen Scutari, nuvarande Üsküdar, benämnt  Cemetery of Scutari. Gravör var J T Willmore (1800-1863). Sticket är från 1838 och publicerades i "Beauties of the Bosphorus".


Det var nog i samband med detta köp som jag började samla gravyrer av förgänglighet och fåfänglighet. Som ni förstår tycker jag mycket om detta, rätt makabra men även romantiska motiv som pryder väggen.


Utformningen av en del av de gamla islamiska gravvårdarna fascinerade mig under studieresan. Flera av de jag såg var cylindriska som korta kolonner, ibland krönt med en turban eller fez huggen i sten.

Senare kom jag att jämföra dem med de flera hundra år äldre antika grekiska gravstenarna som kan beskådas i Kerameikos-området i Aten. Dessa enklare "kolonner" var avsedda för enklare människor under antik tid som inte hade ekonomisk möjlighet att ha konstnärligt utformade gravstelar med huggna bilder. De runda cylinderstenarna kan ha haft en keramikvas på toppen som innehöll askan av den döde.
Våra svenska kyrkogårdar har normalt både ett kulturhistoriskt värde och ett skönhetsvärde. Minst. De ska inbjuda till en stunds kontemplation, gärna i en parkliknande miljö med grönska och vackra sittplatser.

Det är så långt från Nordmalings nya kyrkogård numera kan komma. Samtliga häckar är borttagna för att inte nämna alla träd, främst björkar som fanns där. Träden finns endast kanterna. Allt för underlätta skötseln kan jag tro. Grusgångarnas kanter hålls inte efter, bänkar ser jag inga. Detta har jag tänkt skriva mer om eftersom det är länsstyrelsen som ger tillstånd för trädfällning. På bilden ovan syns tecken efter en häckplantering som togs bort förra året. Där stod tidigare även en rad björkar som fälldes och stubb-bröts. Nu är kyrkogården en öken.

Minns den lilla kyrkogården högt upp i ungerska staden Scentendre - så fin! Foton saknas men jag skrev tidigare om den rofyllda upplevelsen då jag besökte den.
.
.