Hamnade på "bibblan" för att låna en bok till litteraturcirkeln. En klassiker, den fanns i magasinet och under tiden jag väntade på att den skulle plockas fram hann jag plöja genom lyrikhyllorna för att låna något sommarlätt att läsa. Det blev några diktböcker med författare av olika härkomst. Lyrik ger djup åt tillvaron eller en stunds förströelse. Det passar mig. Som detta med att vara människa:
ur Vingårdsmannen och hans söner, 2008.
.
.![]()
Vid en dödsbädd
Du talar om din ”vägran att ärva”
som om du hade långt större självaktning
än Medelsvensson
och av det skälet inte vill hålla godo
med färdiga tankar.
Men så är det inte.
För om vi använder ordet ”ärva” på idéernas plan
får det en innebörd
som inte bara är ovärdig
dig själv eller ”Medelsvensson”
utan helt enkelt omöjlig.
Det finns inget mekaniskt
övertagande av idéer!
Det finns inga färdiga tankar!
Det finns ingen överföring av enmänniskas minne
till en annans,
som när du kopierar en fil
från en hårddisk!
Vi befinner oss vid en dödsbädd.
(Det är alltid till samma
dödsbädd vi återvänder.)
Den döende fadern
säger till sina barn:
”Om ni söker vad jag gömt undan i vingården,
ska ni finna alltsammans.”
De antar att han gömt undan en skatt.,
men så säger han inte.
Du kan ärva en bok
men inte dess mening.
Finnandet ligger i sökandet.
Meningen uppstår
i dig.
ur Vingårdsmannen och hans söner, 2008.
.
.
Är meningen med livet 42??? ;-)
.
.