Så roligt det var att komma hem till byn och se en majbrasa brinna i mörkret och även höra storspovens drill i mörkret.
Ingen allmän majbrasa har brunnit i byn sedan 1990-talets mitt då fyra byar gick ihop i en intresseförening och det beslutades att en av grannbyarna skulle stå för brasa och sång i intilliggande kapell varje Valborgsmässoafton. Jag minns att jag talade med Lilli som tidigare varit ordföranden för dåvarande hembygdsföreningen. Hon tyckte det var tråkigt för sammanhållningens och den borttynande traditionens skull men höll det mest för sig själv.
Det årets majbrasa var redan hopsamlad, den fick ligga och ruttna bort allt medan slyet med åren växte sig allt större och tätare på Irenes L:s mark intill bäcken som rinner genom byn.
Det var i samma veva som Sverige gick med i EU, allt skulle bli större,
slås ihop, öka i omfång. Minns ni hur företag outsourcades, lanthandlar
slogs igen till förmån för städernas externa köpcentrum, byskolor lades
ner och barnen bussades till nybyggda skolor i centralorten. Stort ska det vara.
Majbrasa ett annat år.
Nu dök majbrasan upp här igen men något flyttad och därför mer synlig. Jag tolkar det som att anledningen är att den tidigare brasplatsen i grannbyn försvunnit pga Trafikverkets arbete med att förstärka den meandrande älvens brink mot rasrisk. Klimatförändringar kan innebära periodvis större vattenflöden vilket kan få förödande resultat för den allmänna vägen.
Alla de där tankarna for genom huvudet sent på Valborgsmässoaftonen.