Men snälla nån, efter en helg i goda vänners lag, utan kontakt med internet, läser jag att politikermisshandeln i Nordmaling fått en ny vändning. Nu på måndagsmorgon läser jag det härblogginlägget av Pelle. Han har tidigare haft en outtalad tes i samma riktning som Leif GW. En inte helt orimlig teori om en politiker som tagit en "rövare" i kommunen, allt för partiets vinnings skull i skolfrågan. Hon som efter misshandeln utsetts till partiets påläggskalv, nästa kommunalråd om man vinner valet.
Leif GW skriver bland annat i den krönika från den 17 dennes, som Pelle refererar till:
(...) Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.
Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa. Om det nu skulle vara så illa är det för övrigt inte första gången som något sådant händer. (...)
Själv tar jag det inte för omöjligt, myntets baksida. Så är det i denna lilla kommun - ingen säger något för alla har hållhakar på varandra. Ingen vågar säga vad den vet, inte heller myndighetsperoner. De två blocken använder ojusta medel för att behålla eller vinna makt. På byanivå är det om möjligt ännu tydligare. Här har vi hemmansägare/allianspolitiker som skrämmer till tystnad och far fram med fula härskartekniker. Om detta skriver jag om på en del av min lediga tid - en nutida undersökning av min by med Montaillou som förebild.
**********
Min mamma hade fjorton kusiner bara i byn. Fjorton!!! På sin pappas sida. På sin mors sida hade hon ytterligare flera, de flesta i kommunen. Ni fattar. Det är likadant för övriga som bott här i generationer.
Jag har totalt fem kusiner men ingen är född eller boende i byn. Men jag har ett flertal tremänningar, med stort åldersspann, i byn och även tremänningar på andra håll i kommunen. Förutom de som flyttat härifrån. Går jag längre tillbaka i släktleden finns naturligtvis åtskilliga fyr- och femtmänningar här osv.
Så - släktskapen bland de boende är stort. Alla känner alla. Tystnaden lägrar sig då det verkligen gäller. Ingen vågar säga vad man vet, ingen vågar ifrågasätta. Som till exempel i stora exploateringsprojekt. Därför tror jag inte att Norrland och särskilt inte dess glesbygd någonsin kan eller kommer att kunna leva vidare av egen kraft så länge omflyttningen i byarna inte ökar markant. Släktskapen människor emellan är för omfattande vilket omöjliggör självständigt tänkande. Det gäller att rätta in sig i ledet. Precis som partipiskan viner för oliktänkande inom partipolitiken. På båda sidorna om blockgränsen. Nog vore det bra om Nordmaling ingick i en större kommun!
Tillägg: Martin Luther King sa en gång: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad."
.
.
Liza Jonsson, skolpolitiker i Nordmaling
Leif GW skriver bland annat i den krönika från den 17 dennes, som Pelle refererar till:
(...) Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.
Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa. Om det nu skulle vara så illa är det för övrigt inte första gången som något sådant händer. (...)
Själv tar jag det inte för omöjligt, myntets baksida. Så är det i denna lilla kommun - ingen säger något för alla har hållhakar på varandra. Ingen vågar säga vad den vet, inte heller myndighetsperoner. De två blocken använder ojusta medel för att behålla eller vinna makt. På byanivå är det om möjligt ännu tydligare. Här har vi hemmansägare/allianspolitiker som skrämmer till tystnad och far fram med fula härskartekniker. Om detta skriver jag om på en del av min lediga tid - en nutida undersökning av min by med Montaillou som förebild.
**********
Min mamma hade fjorton kusiner bara i byn. Fjorton!!! På sin pappas sida. På sin mors sida hade hon ytterligare flera, de flesta i kommunen. Ni fattar. Det är likadant för övriga som bott här i generationer.
Jag har totalt fem kusiner men ingen är född eller boende i byn. Men jag har ett flertal tremänningar, med stort åldersspann, i byn och även tremänningar på andra håll i kommunen. Förutom de som flyttat härifrån. Går jag längre tillbaka i släktleden finns naturligtvis åtskilliga fyr- och femtmänningar här osv.
Så - släktskapen bland de boende är stort. Alla känner alla. Tystnaden lägrar sig då det verkligen gäller. Ingen vågar säga vad man vet, ingen vågar ifrågasätta. Som till exempel i stora exploateringsprojekt. Därför tror jag inte att Norrland och särskilt inte dess glesbygd någonsin kan eller kommer att kunna leva vidare av egen kraft så länge omflyttningen i byarna inte ökar markant. Släktskapen människor emellan är för omfattande vilket omöjliggör självständigt tänkande. Det gäller att rätta in sig i ledet. Precis som partipiskan viner för oliktänkande inom partipolitiken. På båda sidorna om blockgränsen. Nog vore det bra om Nordmaling ingick i en större kommun!
Tillägg: Martin Luther King sa en gång: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad."
.
.
Liza Jonsson, skolpolitiker i Nordmaling