Att torka gräs

Innan man började att hässja hö här så ”tôrke man höe på bredda”. Höet slogs på morgonen och det fick ligga ett tag. Man slog med lien det morgondaggiga gräset som var lättare att skära av än det torra gräset senare på dagen och samtidigt fanns en hel dag för höet att påbörja torkningen. För att det slagna skulle torka helt rörde man upp det, dvs flera slag räfsades ihop till en luftig och fluffig sträng som fick torka. På eftermiddagen ”tvitte” man. Räfsan användes för att bre ut höet igen. Räfskammen användes.

Innan kvällen räfsade man ihop höet till en sträng igen. Man ”sete” för att undvika dagg och regn. Om jag förstått rätt är en ”set” en hög med hö, men inte en volm. På morgonen kastades ”setena” ut med harvtyget (räfsskaftet), höet spreds ut och luftades för att torka ytterligare. Fuktigt hö i hög möglar och/eller brinner och blir på så sätt otjänligt som djurföda. Fuktigt hö kan även självantända så det är viktigt att höet är torrt då det tas in i ladan. Det var alltså noga med hanteringen av höet. Det var sin egen närmaste framtid och överlevnad man arbetade med.

Jag ser i mina anteckningar att det var”gammlägden man tôrke på bredda”, övriga lägdor/åkrar/vallar hässjades. Från början användes stånghässjor här på gården men själv minns jag bara linhässjor hos oss. Linorna var tjärade hampasnören (tror det är hampa) som luktade gott. Naturligtvis finns de kvar ;-)

Stånghässjor har jag sett två typer av. De som har triangulära stöd i ändarna som på bilden ovan. Och hässjor med dymlingar fästa i de svagt lutande "lodräta" störarna att lägga vågräta störar på.

”Dyscha” är en stor utbredd, låg hög med hö som gjordes på ängsmark och i myrslåtter berättade mamma. Mer vet jag inte – än. Myrslåtter pågick i alla fall på 1930-talet här i byn. En av byallmänningarna är just en torkplats för myrstarren. Efter att byns största sjö dikades ut i etapp två och åkermark erhölls, upphörde myrslåttern. Den erövrade åkermarken växer nu igen. Tänk om sjön varit kvar med sin glittrande yta. Uppgifterna om hantering av hö föriti´n har mamma lämnat och även visat rent handgripligen.
På nätet kan läsa om stånghässjoroch om linhässjor. Svenskt lantbrukslexikon och Jordbrukslärands hufvudgrunder finns översatta genom Projekt Runeberg - ett projekt som är en källa till sann glädje för folklivsforskare och kulturhistoriker och alla andra nördar.

Är du intresserad av äldre jordbrukstekniker, att slå med lie och använda räfsa, ordnar många länsstyrelser kurser som är gratis. Länsstyrelsen i Västernorrland är väldigt aktiva och förutseende då det gäller landskapsvård med gratis kurser för allmänheten. Lieslåtter till exempel men även hur man tar hand om sin jordkällare och annat spännande för ägare av gamla byggnader. Heja Västernorrland!  Heja Ångermanland!!!
.
.