Här i byn har vi på de senaste 60-70 åren inte haft en byålderman eller ordförande som varit infödd, alltså född och uppväxt i byn. Är det inte märkligt? Troligen gäller det även längre tillbaka men jag har ännu inte undersökt förhållandena då.
1974 avsattes den man som varit byålderman från 1947. Han hade då på flera år inte sammankallat till byastämma och de då yngre ville inte finna sig i att någon helt självsvåldigt bestämde över byns gemensamma ärenden. Att man vågade bryta traditionen var antagligen attlagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) antogs strax före. Bildandet av en byaförening var dock inte juridiskt bindande (troligtvis beroende på okunskap) utan byn var fortfarande delägarförvaltad och allt vad detta innebär. Detta har för min del varit ett måste att reda ut för mig själv för att förstå det som hänt och händer.
Den "ordförande" som valdes 1974 hade rätt inställning till sin roll. Ordförande Lindgren var omtyckt därför att han såg till byns bästa, inte till sitt eget. Inom styrelsen drev han att "det inte är bra om en enda familj får för stor makt". Styrelsen såg därför till att La Famiglia hölls kort, naturligt hade annars den dåvarande centerpolitikern valts till byordförande efter sin far.
Ordf. Lindgren satt till 1998 då han avgick på egen begäran. Sekreterare och kassör satt kvar. Till ny ordförande valdes den nu sittande, en man, ingift och vars hustru då nyligen övertagit föräldrahemmanet och de bosatte sig i byn. Det är en man som inte förstår sin roll utan sköter föreningen som en enväldig byålderman, nu med La Famiglia i ryggen. Familjen föredrar att agera någorlunda osynligt men med en följsam "högerhand", ett känt manér från storfinansen och storpolitiken.
Detta förhållandeär inte populärt men medlemmarna låter det bero och visar möjligen sitt missnöje genom att inte komma till byastämmorna, vilket i sin tur ger familjen än större makt eftersom där enbart finns "trogna" medlemmar som helt röstar till familjens fördel.
På mitt initiativ bildade byns hemmansägare 2007 en registrerad samfällighetsförening genom Lantmäteriets försorg. Men det har inte förbättrat medlemmarnas ställning, det mesta går på i samma ullstrumpor eftersom ordföranden är densamme. Skillnaden är att alla numera blir kallade till årsmöte och får en dagordning. Innan dess gick allt enligt "hävd och tradition" som fru Famiglia uttryckte sig.
Sekreteraren har suttit sedan 1974 och är numera själv en "propp", kanske utan att inse det. Det har blivit vanligt här i byn att man sitter läääänge. Ett generationsskifte har påbörjats, söner övertar föräldrahemmanen. Det är svårt att finna sjävständiga yngre (då menas 40 år eller äldre) hemmansägare som vill åta sig ett uppdrag. De som ev. ställer upp i någon form är i händerna på La Famiglia där fru Famiglia sitter som sammankallande i valberedningen. Därför är ingen förändring till demokrati att vänta.
![http://www.kurt.nu/index_arbetsoratt/arbetsoratt_innehall/arbetsoratt_text/ARBETSORATTEN_4_Yttrandefrhet_pa_jobbet.html]()
Vet ni vad jag tror det beror på att ingen infödd har åtagit sig ordförandeskapet på mer än ett halvt sekel? Det beror på bristande självkänsla bland oss hemmansägare. Faktiskt tror jag det. Vi vill bli ledda av makten oberoende av vart det barkar iväg. Varför har annars ingen född i byn varit byålderman eller ordförande på en mansålder? Det är endast att beklaga. Varför skulle man annars finna sig i att bli förtryckt? För nuvarande situation är dålig för byn på alla sätt. Rädsla skapar ingen gemenskap och det är La Famiglia medvetna om. Rädsla hos andra är ett sätt att behålla makten. Kolla bara på dagens världspolitik!
När jag berättar och diskuterar med mina vänner här söderut om förhållandena i byn säger de ord som "kriminellt", "olagligt" och någon menade att hemmansägarna är "a-politiska människor" och det skulle betyda att dessa "inte vill något". För politik mina vänner, det är att vilja något! Förändra till det bättre!!!
.
.
1974 avsattes den man som varit byålderman från 1947. Han hade då på flera år inte sammankallat till byastämma och de då yngre ville inte finna sig i att någon helt självsvåldigt bestämde över byns gemensamma ärenden. Att man vågade bryta traditionen var antagligen attlagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) antogs strax före. Bildandet av en byaförening var dock inte juridiskt bindande (troligtvis beroende på okunskap) utan byn var fortfarande delägarförvaltad och allt vad detta innebär. Detta har för min del varit ett måste att reda ut för mig själv för att förstå det som hänt och händer.
Den "ordförande" som valdes 1974 hade rätt inställning till sin roll. Ordförande Lindgren var omtyckt därför att han såg till byns bästa, inte till sitt eget. Inom styrelsen drev han att "det inte är bra om en enda familj får för stor makt". Styrelsen såg därför till att La Famiglia hölls kort, naturligt hade annars den dåvarande centerpolitikern valts till byordförande efter sin far.
Ordf. Lindgren satt till 1998 då han avgick på egen begäran. Sekreterare och kassör satt kvar. Till ny ordförande valdes den nu sittande, en man, ingift och vars hustru då nyligen övertagit föräldrahemmanet och de bosatte sig i byn. Det är en man som inte förstår sin roll utan sköter föreningen som en enväldig byålderman, nu med La Famiglia i ryggen. Familjen föredrar att agera någorlunda osynligt men med en följsam "högerhand", ett känt manér från storfinansen och storpolitiken.
Detta förhållandeär inte populärt men medlemmarna låter det bero och visar möjligen sitt missnöje genom att inte komma till byastämmorna, vilket i sin tur ger familjen än större makt eftersom där enbart finns "trogna" medlemmar som helt röstar till familjens fördel.
På mitt initiativ bildade byns hemmansägare 2007 en registrerad samfällighetsförening genom Lantmäteriets försorg. Men det har inte förbättrat medlemmarnas ställning, det mesta går på i samma ullstrumpor eftersom ordföranden är densamme. Skillnaden är att alla numera blir kallade till årsmöte och får en dagordning. Innan dess gick allt enligt "hävd och tradition" som fru Famiglia uttryckte sig.
Sekreteraren har suttit sedan 1974 och är numera själv en "propp", kanske utan att inse det. Det har blivit vanligt här i byn att man sitter läääänge. Ett generationsskifte har påbörjats, söner övertar föräldrahemmanen. Det är svårt att finna sjävständiga yngre (då menas 40 år eller äldre) hemmansägare som vill åta sig ett uppdrag. De som ev. ställer upp i någon form är i händerna på La Famiglia där fru Famiglia sitter som sammankallande i valberedningen. Därför är ingen förändring till demokrati att vänta.
Bild härifrån.
Vet ni vad jag tror det beror på att ingen infödd har åtagit sig ordförandeskapet på mer än ett halvt sekel? Det beror på bristande självkänsla bland oss hemmansägare. Faktiskt tror jag det. Vi vill bli ledda av makten oberoende av vart det barkar iväg. Varför har annars ingen född i byn varit byålderman eller ordförande på en mansålder? Det är endast att beklaga. Varför skulle man annars finna sig i att bli förtryckt? För nuvarande situation är dålig för byn på alla sätt. Rädsla skapar ingen gemenskap och det är La Famiglia medvetna om. Rädsla hos andra är ett sätt att behålla makten. Kolla bara på dagens världspolitik!
När jag berättar och diskuterar med mina vänner här söderut om förhållandena i byn säger de ord som "kriminellt", "olagligt" och någon menade att hemmansägarna är "a-politiska människor" och det skulle betyda att dessa "inte vill något". För politik mina vänner, det är att vilja något! Förändra till det bättre!!!
.
.