Den 13 september 2014 skrev jag om bygdemedel, om Pengar från skyn.
Det ser ut som en tanke :-) att vindkraftsbolaget några dagar senare, den 17 september 2014 skrev på sin hemsida om hur bygdemedel från Gabrielsberget använts:
![]()
Det ser ut som en tanke :-) att vindkraftsbolaget några dagar senare, den 17 september 2014 skrev på sin hemsida om hur bygdemedel från Gabrielsberget använts:
"Bygdemedel är ett bidrag som vindkraftsbolaget betalar ut och som ska fungera som ett stöd för utveckling av bygderna närmast vindkraftparker. Utbetalningarna sker till bildade föreningar som får ett årligt belopp vilket är baserat på föregående års produktion. Därefter kan den som har en idé vända sig till den lokala föreningen med en ansökan om ett bidrag som ska utveckla eller förbättra något som berör bygden.
På Gabrielsberget har fyra ekonomiska föreningar bildats: A(...) Vind Ek. förening, N(...) vindkraft Ek. förening, A(...) Bygdemedel Ek. förening och L(...)utveckling Ek. förening.
Föreningarna har bland annat fått in ansökningar om upprustning av bygdegård, upprustning av slakthus, lekpark, grusning av väg, hissinstallation, inköp av diskmaskin till bygdegård och bidrag till en trivselkväll. Flertalet av projekten har blivit realiserade bland annat har en luftvärmepump installerats i Lögdeås bagarstuga, en snövält har köpts in, en grillkåta har uppförts och nya impregnerade stolpar till slakthuset har köpts in.Observera att det som beskrivs som ansökningar inte har genomförts. Bolaget beskriver även att 4 vindföreningar bildats i Markbygden utanför Piteå i Norrbotten. Då ska man veta att där planeras 1101 vindkraftverk på statliga Sveaskogs mark. Arealen är 450 kvadratkilometer jämfört med Gabr.bergets 40 kraftverk på 8 kvadratkilometer. I Markbygden har ännu endast en förening fått bygdemedel eftersom få kraftverk uppförts i nuläget i det som ska bli Sveriges största vindkraftindustri.
(...)
Svevind tycker det är härligt att se vilket engagemang det finns för byarnas utveckling och är stolta över att vara en liten del i den!"
Här syns grillkåtan som byggts för bygdemedel.
Det är den rödfärgade oktogonen uppförd intill älgslakthuset i grannbyn som jag skrev om tidigare.
Jag anser det olyckligt att vindkraftprojektet har delat bygden även då det gäller det som var tänkt som positiv återbäring och kompensation för störningar. Bygdens intresseförening som bildades på 90-talets slut för att samla byarna i en gemenskap och locka fler boende till bygden, har inte längre samma status då pengar nu finns i 4 föreningar som inte samarbetar. Det synliga resultatet blir väldigt splittrat, varken hackat eller malet. En grillkåta här, några impregnerade stolpar där. Så mycket bättre om det gått att ta större tag till bygdens bästa.
Det talas äntligen om stad kontra land efter valet. Skillnaden mellan stad och landsbygd syns tydligt då det gäller dels hur mycket bygdemedel energiproduktionen ger tillbaks till bygden, dels vad pengarna läggs på.
Ingen storstadsbo skulle gå med på att få så liten kompensation vill jag påstå. Här kom bolaget med ett förslag, en liten procentandel av energiproduktionen. Människorna bockar och tackar och ställer inte krav på högre ersättning. Kommunpolitikerna håller sig undan. På nätet läser jag om en bygdegårdsförenings ordf. i en annan del av "Norrland" som är tacksam över att man nu kunnat köpa in en projektor till bygdegården för störningspengarna. En projektor! För att landsbygden ska fortsätta leva måste landsbygdsborna, både politiker och privatpersoner, börja ställa krav, börja ryta, börja ta för sig. Ta rejält betalt för råvaran vind, mineraler, skog. Så enkelt är det. Och så svårt. Jag vill verkligen tro på landsbygden, varför i all världen skulle jag annars engagera mig i vad som händer i min hembygd!!?
Men hur statiskt och strukturellt förlamande det fungerar i min hembygd har vindkraftprojektet lärt mig. Ett sådant samhälle går inte framåt hur många grillkåtor som än byggs!
.
.