Vilken röta

Någon som minns balarna med torvströ, som minns hur torven kändes? Hur klena slanor och ståltråd höll ihop torven? Här på gården köptes balarna från Renman på Lantmanna i Håknäs. Torvströet, rötan,  användas som strö i kornas bås och i môckeränna. Det sög upp urinen och vattnet i koblafforna. Därefter mockades alltihop med skyffel ut på gödselstacken.
Långt innan dess användes torv från de två stycken torvtäkter som fanns i byn efter laga skiftet gemensamma för byns hemmansägare. Täkterna finns angivna på laga skifteskartan från 1860-talet.

Min ingifta faster, född 1919, har varit en bra uppgiftslämnare i många skilda frågor om livet här i socknen. Hon berättade hur hennes familj tog upp torv ur en närbelägen mosse på sommaren och lade det på en berghäll för torkning. En mosse är ju väldigt sur, fuktig och under tiden torven låg på torkning gick man nu och då och slog sönder torven i mindre och mindre bitar. Det var så pass lätt att barn kunde utföra arbetet. När torven var torr togs den in under tak.

Ordet röta används även i betydelsen att ha tur, trä kan vara rötskadat dvs. ruttet och murket. Och här hos oss betyder det alltså även torvströ. Idag säljs torv som jordförbättringsmedel, som kantblock för rabatter, som stallströ (i plastade förpackningar) och som biobränsle.
Torvbalen står i väntan på att få komma till rötrômme. Att känna den dammiga torven i händerna ger minnen av en harmonisk barndom då jag var med föräldrarna i lagårn vid kvällsmjölkningen. Torvströ hade vi barn också i de låtsascigaretter vi rullade med vitt papper och låtsasrökte med morbror Bertils John Silver som förebild :-) För mig är denna bal värdefull, tro det eller ej...
.
.