Så var jag då framme vid målet för denna tur - Albert Engströms ateljé (och stuga) i Grisslehamn. Som jag planerat i så många år.
![]()
Efter en relativt lång promenad i tallskog längs vattnet uppenbarar sig den lilla ateljén som jag sett så många gånger på bild.
![]()
Byggnaden, som är hitflyttad, är tvåfärgad för att utgöra ett sjömärke sägs det. Sevärd inredning var det också.
![]()
Visningen av detta enda rum var gedigen och välavvägd och tog si då där tre kvart. Skrönor berättades, fakta förtäljdes om livet som Albert Engström med sin familj levde här. Det går inte påstå att det var trångt i ateljén eftersom jag var ensam på visningen :-)
Äntligen har jag varit där, vädret var somrigt, caféet öppet och så även stugan där familjen Engström bodde. Här nere är så centralt, så nära mellan sevärdheterna kan jag konstatera.
Så körde jag ytterligare några mil norrut och slutade med middag vid havet i den ljumma sommarkvällen hos gamla kompisar jag inte träffat på länge. Vi kom bland annat att tala om landsbygdsboende, så annorlunda här än i norra Norrland. Närheten till större städer och kulturutbud påverkar vilka grupper av människor som flyttar ut från stan. Det handlar om gentrifiering av landsbygden. Eller som det kan uttryckas på finspråk: här kan de boende lättare utöva en urban interaktion som del i sin landsbygdspraktik. Precis vad Albert Engström gjorde.
.
.
Så körde jag ytterligare några mil norrut och slutade med middag vid havet i den ljumma sommarkvällen hos gamla kompisar jag inte träffat på länge. Vi kom bland annat att tala om landsbygdsboende, så annorlunda här än i norra Norrland. Närheten till större städer och kulturutbud påverkar vilka grupper av människor som flyttar ut från stan. Det handlar om gentrifiering av landsbygden. Eller som det kan uttryckas på finspråk: här kan de boende lättare utöva en urban interaktion som del i sin landsbygdspraktik. Precis vad Albert Engström gjorde.
.
.