Vitterkäringa´

Min farfarsfar var en gång i tiden en yngling på si så där 14-15 år. Han var född 1855 och detta skulle då ha kunnat vara runt 1870. Israel hade kommit vandrande till Olofsfors bruk i sällskap med en målargesäll året 1866 men vandrade inte vidare utan fick arbete på järnbruket, från början med allehanda sysslor.

Just den här dagen fick han i uppdrag att hämta herrskapsfalke vid Holmfors mot Nyåker till, för transport med häst och vagn till Olofsfors herrgård, en sträcka på cirka två mil.

När ekipaget passerat Sunnansjö och sedan närmade sig vägskälet vid Norrforsvägen stod en vitklädd dam med handskar och en vit handväska vid vägkanten. Mitt på dagen. Hon sträckte ut handen och klappade hästen när de körde förbi och då satte hästen av i sken. Det blev en snabb skräckfärd hem till Olofsfors där den skenande hästen slutligen, som tur var, stannade framför stalldörren. Så klart att detta minne präntats in i den unge mannen som förde historien vidare.

Den storyn hade pappa hört direkt från källan, sin farfar. Det är en berättelse från en förställningsvärld långt från vår naturvetenskapliga världsuppfattning. Ur den folktro som en gång var verklighet. Undrar just vad som egentligen hände?
.
Läs även andra bloggares åsikter om vittra, vitterkäring, skogsrå, huldra, vitklädd, folktro, etnologi, verklighetsuppfattning, världsbild
. 
.