Ibland kan jag önska att jag hade fötts i en landsända med mer kulturhistoria eller åtminstone med större förståelse för den egna kulturen. I en del av landet med högburet huvud, med självkänsla utan dryg självsäkerhet. Trots att här finns begränsat med kulturellt nationellt intresse jämfört med sydligare nejder, vill jag själv vara stolt över det som ändå finns. Annars skulle jag inte ägna tid åt och bry mig i vad som händer i hembyn :-)
![]()
Jag hade ett uppdrag med anrika Varnhems klosterruin. På kvällen tog jag en tur till en annan klosterruin och körde då vägen förbi Ekornavallen med sina gravhögar från olika tider, vilken gång i ordningen jag körde vägen ska jag låta vara osagt. Suggestivt är det som bara den...
![]()
Och här i denna klosterruin, slutmålet för kvällstrippen, kvar det underskönt. Här finns minnen som vårdas efter många tidigare generationer. Och härifrån bygden sköts faktiskt en av de hemsidorjag gärna besöker.
![]()
Den ringlande landsvägen mellan Falköping och Varnhem går genom en bygd som varit bebodd i mer än 4000 år. Här har jag cyklat, här har jag kört bil och det har alltid vara lika upplevelserikt. Ändå betyder gammvägen, den gamla Kustlandsvägen där hemma så mycket, att jag ägnar en del tid åt den. Den går genom en bygd som ligger " något på sidan om men alltid i centrum för kulturen"för att parafraseraden slogan som grannbyns modeföretag sedan länge myntat.
:-)
.
Kanske har även andra bloggare åsikter omkulturbygd, kulturhistoria, vägars kulturvärden, Varnhem, Gudhems klostrruin, Ekornavallen, gräv där du står, hembygd, insikt