Som liten gick jag och mina lekkamrater påskkäring i byn. Söta måste vi ha varit med huckeln, målade fräknar och alla andra tillbehör. Då visste vi inte att det här med påskkäringar har en tråkig historisk bakgrund.
Hur många kvinnor har inte oskyldiga bränts på bål för häxeri med kyrkans pådrivande och godkännande. På Hans Högmans tillförlitliga hemsida kan man läsa om häxprocesserna i Torsåkers församling i Ångermanland. Den 1 juni 1675 avrättades 71 personer där: 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar halshöggs och brändes på bål på ett berg i gränstrakten mellan Torsåkers, Dals och Ytterlännäs socknar (öster om Lesjön). På nämnda hemsida finns mycket intressant att läsa.
Det var Torsåkers församling som min farfarsfarmor föddes in i 1824. Dagen efter hennes födelse dog hennes far, då flickan var 6 år dog hennes mor. Hon och hennes bröder kom att hamna på olika bondgårdar i bygden, var och en för sig. Jag förmodar att de auktionerades ut till den lägstbjudande. Att det var ett hårt liv för en minderårig kan man ju anta. I flyttlängderna kan jag följa deras osäkra och flyttande tillvaro mellan byar med mycket vackra namn.
Kvinnor med vilja, kunskap och tydliga åsikter betraktas än idag som häxor och svartmålas, mest på platser, organisationer och hierarkier där tanken stelnat.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter omhäxprocesser, Torsåker, Blåkulla, påskkäring, kaffepetter, kvast